Nyårsafton beskrivs ofta som en kväll fylld av glitter, skratt och nya löften. Men för många av som kämpar med kärleksberoende eller substansmissbruk kan den natten kännas som en av årets tyngsta. I stället för förhoppningar om en ljusare framtid kommer rädslan att vara ensam, känslan av otillräcklighet och den bekanta längtan efter att fylla det där tomrummet inombords.
Det är som att nyår symboliserar ett bokslut, en påminnelse om att ännu ett år har passerat – ett år där kanske kärleken vi sökte inte varade, där löften om förändring inte höll, och där missbruket smög sig tillbaka när vi var som mest sårbara. Klockan närmar sig tolvslaget och istället för att känna förväntan växer ångesten. "Varför är jag inte där jag vill vara?" "Varför kan jag inte bara känna mig nöjd?"
För den som lever med kärleksberoende kan nyårsafton bli en desperat jakt på någon att dela kvällen med – även om det bara är för några timmar. Det kan kännas som att bekräftelse från någon annan är den enda lindringen mot ensamheten. Men när festen är över och morgonen gryr, står vi där ändå, med samma tomhet som kvällen innan.
För den som brottas med substansmissbruk blir nyår ofta en farlig balansgång. "Bara ett glas till", "bara en gång till" – tankarna som viskar att vi förtjänar att släppa kontrollen för en kväll.
Det är svårt att erkänna den sårbarheten – att säga högt att vi är rädda för ensamheten, för tomheten som vi så ofta försöker dölja med yttre stimulans. Men nyårsafton behöver inte bli en natt där vi flyr oss själva. Det kan vara en möjlighet att sakta ner, att möta det som känns jobbigt och våga vara där, mitt i det.
Planera en kväll som känns trygg och hållbar. Kanske handlar det om att fira i en liten, nykter gemenskap eller att helt enkelt stanna hemma med en bok, en film eller ett samtal med någon som förstår. Det är okej att inte fira alls – att bara låta kvällen passera som vilken annan dag som helst.
Om ångesten känns överväldigande, påminn dig själv om att du inte är ensam i detta. Många delar samma känslor, även om vi sällan pratar om det. Och det finns hjälp att få – i stödgrupper, hos terapeuter eller genom att bara sträcka ut en hand till någon du litar på.
Nyårsafton markerar inte slutet eller början på något – det är bara en natt bland många. Och varje dag vi väljer att möta våra känslor, istället för att fly från dem, är ett steg mot att skapa ett liv som känns mer äkta och hållbart.
Du förtjänar att gå in i det nya året med vänlighet mot dig själv, utan krav på att allt måste vara perfekt. Det räcker att du är här – precis som du är.
Kommentare