Julen är för många en tid då familjen samlas - något som kan vara ytterst utmanande (vill du ha lite tips kring hur du hanterar det kan du kika här)
En konsekvens för många människor med kärleksberoende/sexberoende (och andra missbruk) kan bli ensamhet; att man i sitt kärleksberoende aldrig hittat rätt och att dysfunktion och missförhållanden i ursprungsfamiljen (som ju är ursprunget till problematiken) gör att man inte kan eller vill vara nära dem; att man blivit lämnad för att beteendena man haft, och tappat kontrollen över, skadat nära familj och vänner; att man själv "väljer" isolering som ett sätt att undvika att utmana rädslan för att känna sig avvisad, utanför eller övergiven. Barnlöshet bland kärleksberoende är inte heller ovanligt (eftersom man tenderar att dras till otillgängliga partners som undviker djupare åtaganden i en kärleksrelation)
To love is to risk not being loved in return. To hope is to risk pain.
To try is to risk failure. But risk must be taken because
the greatest hazard in life is to risk nothing.
/Leo Buscaglia
I både kärleksberoende och sexberoende är rädslan för ensamhet, avvisande och övergivenhet inte adekvat utifrån ålder (vuxen) eller situation. Det lilla barnet kan uppleva fara för sitt liv vid nämnda känslor - en (trygg) vuxen har med åren lärt sig att resonera och lösa känslorna exempelvis genom att söka kontakt med andra eller ta reda på om känslan stämmer genom att kontrollera om rädslan stämmer med omgivningen skulle det vara okej om jag kommer förbi på julafton? Att bjuda in andra är det bästa sättet att släppa taget om ensamheten.
Men har rädslan fått grepp och lämnat över "beslutsfattandet" till ditt autonoma nervsystem är det svårt att bryta; när ångesten dragit igång din kamp/flyktrespons styr är det mycket svårt att styra slälv. Det bästa är därför att ligga steget före din förväntade respons. Förmodligen vet du själv vilka situationer som brukar vara svåra och smärtsamma, vilka situationer som påminner om tidiagre traumatiska livshändelse. Se till att ligga steget före rädslan.
The greatest thing in the world is to know how to belong to oneself.
/Friedrich Nietzsche
Kanske är det så att ensamhet är ditt enda alternativ över jul och nyår. Strunta inte bara att uppmärksamma högtiden. Om just jul inte är något du vill uppmärksamma gör det till en annan högtid. Kanske är det ditt inre barns högtid, sitt sårbara barns alldeles egna dag? Gör det fint för dig själv (och för lilla du). Köp fina julklappar till dig själv, fixa god mat, planera för vad du ska göra: se en film, gå på midnattsmässa, måla en tavla, laga sushi, lyssna på jättehög musik och dansa.
Choosing to own our vulnerability instead of masking it is one of the most courageous things we can do
/Brené Brown
Självömkan handlar ofta om att undvika sårbarhet. Men jag tror på att omfamna sårbarheten som en styrka snarare än att låta den dra oss ner. Det är inte lätt för någon att känna sig ensam men för dig, med dina erfarenheter kanske det är extra svårt. Det är helt okej att du bekräftar ditt sårbara barns känslor - kanske är det just vad du saknade då.
Comments